Kriget har inget kvinnligt ansikte

En konstinstallation av L. Christeseva på gården utanför Armémuseum.

Kvinnors krig

Översatt och förkortad text efter L. Christeseva text på engelska.

”När jag var liten lyssnade jag på min mors historier om kriget. Hon föddes i början av andra världskriget, 1939 i en liten by i Belarus. Hon lärde aldrig känna sin far som försvann i kriget. Hon hade fyra systrar och det var svårt för min ”babushka” att försörja fem barn under krigstider. Den historien som jag kommer ihåg mest är historien om klänningen. Min mor och hennes systrar hade en klänning som de fick turas om att ha i skolan. Och skulle de ut och dansa fick bara en syster åt gången gå. Den klänningen har för mig fått symbolisera känslan av ensamhet och sorg som följer med krig.”

Toile – en prototyp av ett nytt klädesplagg

”Medkänslan har plågat mig i flera år tills jag upptäckte toile, en prototyp av ett nytt klädesplagg. En fragil pjäs som skapas för att kopieras och sedan slängs den på sophögen. Detta påminde mig om kvinnors livsöde under krig, hur många kvinnor som inte hann leva sina liv. Känslor och upplevelser som aldrig inträffade och drömmar som aldrig uppfylldes.”

Kriget har inget kvinnligt ansikte

”Jag har förvandlat toiler till skulpturer och placerat dem på Artillerigården utanför Armémuseum. Skulpturerna symboliserar min syn på kvinnors upplevelser i krig. Jag har också försökt knyta an till Svetlana Aleksijevitj ”Kriget har inget kvinnligt ansikte”, som har varit en inspiration till detta projekt. Sovjetiska kvinnor som stred tillsammans med män under kriget upplevde rädsla, kärlek, mod, sorg och alla andra känslor som lyser igenom när de berättar sina gömda (ibland avsiktligt gömda) historier. Det är viktigt att dessa minnen blir tillgängliga. Vi måste komma ihåg deras historia när vi verkar för en bättre framtid.”

L. Christeseva

 Läs den engelska originaltexten